Sedan år 1949 har Mariehamns stad tagit sitt vatten från Dalkarby träsk. I mitten på 60-talet blev dock vattentäkten för liten och man blev tvungen att se sig om efter en ny.

Under samma tidsperiod(60-talet) påbörjades utbyggnaden av bostadsområdena i Godby, Finström och Prästgården by, Jomala. Då vattenförsörjningen i dessa områden inte var ordnad föll det sig naturligt att de tre parterna Mariehamn, Jomala och Finström gemensamt skulle lösa problemet. För ändamålet bildades Ålands Vatten Ab och den 24 april 1970 fastställdes bolagsordningen. Som fjärde part tillkom i tidigt skede även Ålands Landskapsstyrelse.

Ålands Vatten Ab:s uppgift blev att lösa vattenförsörjnings-problem för centrala Åland och för Mariehamn. Bolaget skulle handha vattentäkter, vattenverk, stamvattenledningar och vattentorn medan den direkta distributionen skulle handhas av respektive kommun.

Planeringen av den förestående investeringen skedde under år 1969 och 1970. Den stora frågan var vilken vattentäkt som skulle utnyttjas. Beslutet blev som känt Markusböle fjärden och Långsjöns sjösystem.

Den 1 april 1971 påbörjades det praktiska genomförandet. Det första projektet var ett dammbygge mellan Markusbölefjärden och Långsjön. Under sommaren 1971 byggdes sedan rå- och renvatten-ledningen mellan Markusbölefjärden och Dalkarby träsk. I slutet av sept.-71 pumpades det första vattnet till Dalkarby träsk. Fram till slutet av år 1972 hade sedan stamledningen till Godby, vattentornet i Godby, pumpstationen vid Markusbölefjärden och regleringsdammen i Kalder färdigställts. Genom denna primärinvestering blev vattenförsörjningen för centrala Åland och Mariehamn tryggad.

År 1972 inköptes stamvattenledningarna till Mariehamn och vattentornet på Badhusberget. I och med detta köp övertog bolaget det direkta ansvaret för centrala Åland och Mariehamns vattenförsörjning.

År 1973 påbörjades utbyggnaden av vattenreningsverket i Dalkarby och följande år var verket med en dimensionerad kapacitet på 10.000 m3/dygn klart.

Den 10 januari 1974 erhöll bolaget genom utslag från Västra Finlands Vattendomstol tillstånd att ta vatten från Markusböle fjärden och Långsjön.

År 1974 tillkom Hammarlands kommun som delägare i Ålands Vatten Ab. Detta år påbörjades även bygget av stamledningen till västra Åland. På våren 1975 var sedan stamledningen klar och Hammarlands kommun hade sin vattenförsörjning ordnad.

År 1977 påbörjades utbyggnaden mot Lemland. Ledningen byggdes under slutet av 70-talet ut till Lemström.

År 1977 kompletterades råvattenledningen mellan Markusböle fjärden och reningsverket i Dalkarby på så sätt att vatten även direkt kunde pumpas in till reningsverket. Detta hade tidigare inte varit möjligt på grund av Markusbölefjärdens höga kloridhalt.

Sjuttiotalets senare hälft präglades av svårigheter att kunna leverera ett gott och luktfritt vatten. Utvecklingen i råvattentäkterna var mycket oroande med en explosionsartad tillväxt av blågröna alger som följd av ett stort näringstillflöde till sjöarna.

I jubileums-skriften 1980 konstateras: OM VI PÅ ÅLAND VILL HA GOTT OCH LUKTFRITT VATTEN MÅSTE AVLOPPSUTSLÄPPEN TILL VATTENTÄKTERNA ELIMINERAS.

Den stora frågan under 80-talets första hälft var hur man skulle komma tillrätta med den dåliga vattenkvaliteten.

Bolaget  arbetade på att i första hand  förbättra situationen i vattentäkterna. Åtgärderna kan delas upp i långsiktiga och kortsiktiga åtgärder. Bland de kortsiktiga åtgärderna var enligt alla experter luftning viktigast. På så sätt bromsades det näringsutflöde från bottnarna som varje år uppstod vid de tillfällen då det uppstod syrebrist.

De långsiktiga åtgärder som ansågs viktiga var bortbyggande av avlopp, sanering av gödselvårdsanläggningar och inrättandet av en vattenskyddsplan.

1980 placerades den första luftaren i Långsjöns yttre djup. Samma år byggdes en slamledning från vattenverket i Dalkarby till Mariehamn, vilket medförde att inget slam längre tillfördes Dalkarby träsk.

Under år -81 fortsatte utbyggnaden av huvudvattenledningen mot Lemland och vid årsskiftet 81/82 kopplades vissa delar av Lemlands kommun till ledningsnätet.

År -81 påbörjades även arbetet med den vattenskyddsplan som det skulle ta 8 år att färdigställa. Det anlitades i första skedet en konsult som gjorde ett förslag till vattenskyddsplan.

I 82-års verksamhetsberättelse konstaterar styrelsen att bolaget under året intensivt arbetat med att komma till rätta med kvalitetsproblemen.

Den luftare som placerades i Långsjön fungerade ej tillfredsställande, den åstadkom strömningar från botten och upp till ytan samtidigt som den inte riktigt orkade med att hela tiden hålla botten syresatt. Den flyttades därför till Markusböle fjärden och istället utfördes på försök bottenpumpning från Långsjöns yttre djup. Svårigheter med att finna en bra utsläppsplats för det syrefria bottenvattnet medförde att bottenpumpningen senare avvecklades.

En ny typ av luftare utvecklades och byggdes under år 1983. Den placerades i Långsjöns inre djup. Samma år utbyggdes den dubbelrening som på försök påbörjats året innan i vattenverkets gamla Lovö-bassäng. Dubbelreningen förbättrade avsevärt resultatet och medförde att vattenkvaliteten under år 1983 kunde betecknas som godtagbar.

Bolaget utarbetade under år 1984 i samråd med Ålands Landskapsstyrelse ett handlingsprogram för förbättrad råvattenkvalitet. I programmet upptogs 22 olika åtgärdspunkter av vilka de tunga punkterna var inrättande av vattenskyddsplan, bortbyggande av avlopp, förbättring av gödselhanteringen inom nederbördsområdena och utbyggd syresättning i Långsjön.

År 1985 ökades investeringskostnaderna kraftigt för att snabbt komma tillrätta med vattenproblemen. Av de åtgärder som genomfördes detta år kan nämnas:

·       Avloppsledningar byggs i Finström och bolaget deltar i kostnaderna.

·       Ytterligare en luftare byggs och placeras i yttre djupet i Långsjön.

·       Fiskeprojekt genomförs.

·       Aktivt kol installeras i ett filter.

Trots alla satsningar på råvattnet stod det dock mer och mer klart att man inte kunde påräkna ett bra renvatten inom rimlig tid utan att ytterligare förbättra reningen vid vattenverket.  Visserligen hade dubbelreningen hjälpt upp situationen men ej tillräckligt mycket.

De provfilter med aktivt kol som testades år -85 gav positivt resultat och därför satsades det på denna reningsmetod. år 1986 fylldes samtliga snabbfilter med aktivt kol och ganska snart stod det klart att ett acceptabelt vatten för första gången på många år nu kunde levereras.

En annan milstolpe detta år var det faktum att vattenskyddsplanen kommit så långt att den av förrättningsmännen lämnades in till Västra Finlands Vattendomstol för fastställelse. Bland övriga satsningar detta år kan nämnas:

·       Dubbelreningen kompletterades och färdigställdes

·       Ålands Vatten Ab deltar i kostnader för sanering av gödselvårdsanläggningar.

År 1987 påbörjades byggandet av en skyddsvall längs Dalkarby träsks västra strand. Avsikten var att stoppa de humusämnen som från åkrarna kom ned i träsket. På så sätt skulle man få bukt med de strålsvampar som enligt forskarna var upphov till den mossmak som varje sommar kunde noteras i träskets vatten. För att förbättra trycksituationen i Hammarland byggdes bolagets första tryckhöjningsstation vilken placerades i Näfsby.

Vattenledningsnätet utbyggdes i Lemland till Granboda.

Styrelsen konstaterar i verksamhetsberättelsen följande:

”Bolaget har under året kunnat leverera ett renvatten med bra kvalitet. De senaste årens investeringar har medfört förbättrade möjligheter att även i framtiden kunna leverera ett bra renvatten.”

r 1988 blev ett händelserikt år. Den under många år segdragna frågan om byggande av vattenledning till Eckerö löstes och under hösten påbörjades utbyggnaden av detta till många delar komplicerade projekt.

Under år 1988 konstaterade bolagets styrelse oklarheter i tjänstledige VD:s skötsel av bolagets räkenskaper. Förseelserna var av sådan art att styrelsen  hävde arbetsavtalet med dåvarande VD och utsåg en ny VD som tillträdde den 01.11.88.

År 1988 kom utslaget från Västra Finlands Vattendomstol gällande vattenskyddsplanen vilket medförde att den kunde börja tillämpas från och med den 5 juli 1988.

Vattenöverdomstolen förkastade den 29.6.1989 de besvär som inlämnats mot vattenskyddsplanen, som därmed vann laga kraft från nämnda datum. Ett stort steg för tryggande av centrala Ålands vattenförsörjning hade därmed tagits.

Under år 1989 färdigbyggdes vattenledningen till Eckerö och bolagets administration och ekonomiska skötsel omarbetades.

Under år 1990 lades stort arbete ned på att förbättra de interna rutinerna inom bolaget. Olika uppföljningssystem gällande såväl ekonomi som vattenrening infördes.

Vid höststämman fastslogs en utvecklingsplan som ”kompass” för bolagets fortsatta verksamhet.

Under året genomfördes utredningar gällande en automatisering av vattenverket och VD konstaterar i sin översikt för året bl. a.  att  investeringarna under många år inriktats på sanering av råvattentäkterna med dess nederbördsområden. Vattenverket tillbyggdes och förnyades 1974. Den mekaniska utrustningen börjar delvis trots noggrant underhåll att bli otidsenlig och i behov av förnyelse. Medicinalstyrelsens normer för vatten har skärpts och även om vattenverket klarar även de nya kraven bör reningen nu förbättras. Vid en automatisering av vattenverket bör således hela reningsprocessen och vattenverket i sin helhet ses över.

Under 1991 fortsatte utvärderingen av vattenverket i Dalkarby gällande säkerhet, skick, funktion samt process. Styrelsen konstaterar i 1991 års verksamhetsberättelse att en förnyelse bör ske inom de närmaste åren. 

Vid bolagets höststämma 1991 beslutas att vattenverket skall förnyas.

Råvattentäkterna verkade under året återigen att ha förbättrats något.

Under 1992 utbyggdes vattenledningsnätet söderut till Nåtö/Järsö.
En flaskhals i ledningsnätet genom Lemland eliminerades under året i och med att en ny vattenledning byggdes förbi bostadsområdet i Söderby.

Stort arbete lades under året ned på utredningar och på pilotförsök som förberedelse inför förnyelse av vattenverket vid Dalkarby träsk. Den process som föreslagits av konsulter testades i liten skala under våren och visade sig  fungera utmärkt.

Vid höststämman togs det slutliga beslutet att bygga det nya vattenverket i enlighet med styrelsens förslag och enl följande prel. tidsplan:

·       Projektering                        jan - April                         1993

·       Anbud in                             maj-juni                       1993

·       Byggstart                            aug-sept                       1993

·       Färdigt                                 sommaren                       1994.

År 1993 dominerades av vattenverksprojektet samt byggande av vattenledning till Haraldsby.
Projekteringen  av det nya vattenverket påbörjades omedelbart efter årsskiftet och i augusti påbörjades byggnadsarbetena. Vid årsskiftet 93/94 var taket över nybyggnaden på plats. Avtal hade under året tecknats med 8 st entreprenörer.
Den slutliga processen följde de ursprungliga intentionerna som tidigare fastslagits (DynaSand-Ozon-Aktivt Kol) med tillägg av UV-behandling av det renade vattnet.
Den 8 juni -93 tecknades avtal med Ab Chips Oy Ltd gällande vattenleverans till fabriken i Haraldsby från och med den 1 jan 1994.
Under hösten byggdes vattenledningen från Godby till Haraldsby och en ”ny” huvudledning mot östra Åland, dimensionerad för en ev. framtida anslutning av Saltvik, Sund och Vårdö, var därmed ett faktum.

Den enighet gällande bolagets framtida målsättning som var rådande bland aktieägarna märktes i bl. a. beslut vid höststämman om aktieemission samt ändring av bolagsordningen så att en smidig förvaltning möjliggjordes. Styrelsens storlek minskades, preferensaktierna avskaffades och bolagsstämmornas antal minskades till en per år. Eckerö kommun antogs som delägare och principer för anslutning av ytterligare delägare fastslogs.

Ålands Vatten Ab:s roll som ett vattenförsörjningsbolag för hela fasta Åland  syntes nu tydligare.

År 1994 dominerades av  två olika händelser:

1.     Byggandet och idrifttagning av Dalkarby Vattenverk

Dalkarby Vattenverk stod klart  den 31 aug. 1994.  En lång tid av planeringar, kalkyleringar, pilotförsök, projekteringar och slutligen byggande var till ända. Projektet hade fullständigt dominerat bolagets verksamhet under år 1994. Slutresultatet blev gott. Åland har nu ett vattenverk i internationell toppklass som är så dimensionerat att hela fasta Åland  kan försörjas med  vatten av mycket hög kvalitet. Situationen i vattentäkterna var fortsatt bra och med det nya vattenverket i drift finns nu förutsättningar att göra Åland känt för sitt goda dricksvatten
 Den ekonomiska uppföljningen visade att det nya vattenverket kostade ca 25 milj. mk..

2.     Bakterier i vissa delar av vattendistributionssystemet.

Under sensommaren noterades kolibakterier i enskilda delar av distributionsnätet. Att vattnet är vårt viktigaste livsmedel märktes därvid genast.I massmedia fick bakterieförekomsten genast proportioner som vida översteg den verkliga situationen . Bakterieförekomsten berodde på extremt varmt råvatten i kombination med liten vattenomsättning i vissa avsnitt av distributionsnätets randområden.
Ingen enda sjukdomsalstrande bakterie hittades.
För att ytterligare förebygga indicier av detta slag har bolaget tillsammans med de kommunala distributionsverken överenskommit om ett ökat samarbete med bl a. regelbunden spolning av ledningsnätet  under den varmaste perioden.

Det nya vattenverket producerade ett högklassigt vatten helt i nivå med de målsättningar som uppställts.

Under året påbörjades planering gällande utbyggnad av huvudvattenledningsnätet till Lumparland.
Under året fyllde bolaget 25 år och i den historik som sammanställdes konstaterar styrelsen: ”Ålands Vatten Ab har nu födelse- uppväxststadiet  bakom sig. Distributionsområdet som  nu omfattar ca 70% av fasta Åland kan efterhand om efterfrågan finns, utökas till att omfatta hela fasta Åland”.

Under 1996 förbättrades bolagets organisation ytterliggare. En ”Katastrofberedskapsplan” och en ny ”Organisationsplan” upprättades. En nyhet för året var att allmänheten nu hos Ålands Vatten Ab, kunde få sitt vatten analyserat avseende radonhalt.
Under året rapporterades att de problem med grumligt vatten som uppmärksammades under 1995  i vissa av Hammarlands kommuns vattenledningar kvarstod. Detta berodde på att gamla avlagringar lossnade till följd av att det ”nya” vattnet  hade en annan sammansättning  än det gamla. Problemet förvärrades troligen av den nya desinfektionsmetoden med användande av kloramin som medförde att desinfektionsmedel nådde längre ut i nätet än tidigare.
Under sommaren –97 kom många larmrapporter gällande stora mängder alger i såväl insjöar som i kustvatten. I Långsjön och Dalkarby träsk förekom ingen onormal algtillväxt, däremot förekom i Markusbölefjärden under en kortare tid en relativt kraftig tillväxt av den blågröna algen Anabaena Spiroides. Denna alg är ej toxinalstrande men förekomsten visade ändå att man fortsättningsvis måste arbeta med att minska näringstillflödet till sjöarna.

Lumparlands kommun blev under 1997 delägare i Ålands Vatten Ab.

Under 1998 byggdes huvudvattenledningen ut till Långnäs i Lumparland. Projektet kunde trots en ”dålig” vinter genomföras planenligt. Den 11 juni togs ledningen i bruk och vattenleveranserna till Lumparlands kommun påbörjades. Ytterligare en kommun hade därmed sin vattenförsörjning ordnad via Ålands Vatten Ab.

Övergången till år 2000 uppmärksammades av bolaget. Vattenförsörjningen hade utpekats som ett område där problem kunde uppstå. Bolaget arbetade under hela 1998 med år-2000 frågan och arbetet planerades och genomfördes enligt följande:
Först inventerades alla system, all utrustning listades. Alla leverantörer kontaktades  och certifikat över utrustningarna inbegärdes. Mot slutet av året konstaterades att det mesta av utrustningen skulle fungera men att det fanns vissa ytterst viktiga komponenter som måste åtgärdas. Tidsplan för åtgärdande upprättades och godkändes av styrelsen, offerter intogs dels för förnyande av kontorsdatasystemet samt för ombyggnad av vattenverkets processdatorer. Arbetena beställdes och leverans påbörjades strax efter årsskiftet 98-99.

Under 1999 testades alla system och beredskapsplaner för olika situationer uppgjordes. Trots alla tester fanns ändå en liten risk att s.k. ”inbäddade system” kunde ställa till problem. Garantier kunde därför ej ges men bolaget var väl förberett för inträdet i det nya århundradet.

Under 1999 påbörjades uppbyggnad av en hydraulisk datamodell vilket innebar att bolagets vattenledningar lades in i en databas benämnd ”LicWater”. Med LicWater-programmet kan man dimensionera vattenledningar samt få information om vattentryck, vattenhastigheter, vattenålder och annat som kan vara till nytta när man utreder  till exempel problem med grumligt vatten i delar av distributionsnätet.

Juldagen den 25 december 1999 utlöstes brandlarmet vid vattenverket. Det visade sig att en frekvensomformare belägen i elcentralen plötsligt fattat eld. Brandkåren och den egna personalen var snabbt på plats och redan inom 5-10 minuter var allt släckt. Uppgjorda planer för dylika situationer fungerade väldigt bra och inom ca 2 timmar fungerade vattenverket åter i stort sett normalt. För att förbättra brandsäkerheten har automatiska brandsläckningssystem nu installerats i alla känsliga utrymmen.

Vid övergången till år 2000 var vattenverket bemannat. Det visade sig att allt förberetts väl och övergången till det nya århundradet förlöpte  störningsfritt helt enligt planerna.

Om man ser på bolagets situation idag och minns de problem som under de senaste 30 åren funnits kan man konstatera följande:

·       Råvattentäkterna är på väg att tillfriskna. Bortbyggandet av avlopp, sanering av gödselvårdsanläggningar samt luftning är åtgärder som har givit resultat .

·       Ålands Vatten Ab äger idag ett vattenverk i internationell toppklass och  det vatten som levereras  är ett gott vatten som med stor marginal klarar uppställda normer. Vattenverket är dimensionerat så att leverans till hela fasta Åland kan ske utan tillbyggnader.

·       Ägarstrukturen är i balans och klara regler finns för hur nya delägare kan komma med.

·       Bolaget administreras idag enligt moderna principer. Hela bolagets verksamhet är geografiskt centrerad till vattenverket vid Dalkarby träsk.

Kvalitet, effektivitet, kostnads-resultat-uppföljning, information och service är nyckelord.

·       Bolagets ekonomiska situation är under kontroll, de ekonomiska problem som fanns under 70-talet är avklarade.  Avskrivningar har kunnat göras enligt planerna, utbyggnader av distributionsnätet har förverkligats så att gamla aktieägare inte har blivit drabbade ekonomiskt och finansieringen av det nya vattenverket har kunnat göras enligt en långsiktig ekonomie-plan där inga större vattenprishöjningar framgent är planerade.

·        Under dessa första 30 år har nu en stabil grund lagts för den framtida vattenförsörjningen för fasta Åland.

Ålands Vatten Ab har nu födelse-uppväxt-stadiet bakom sig.  Distributionsområdet som nu omfattar ca 75% av fasta Åland kan efterhand om efterfrågan finns, utökas till att omfatta hela fasta Åland.

Bolaget kan utöka sitt engagemang inom VA-sektorn för att uppnå rationaliseringsvinster samt för att skapa resurser för att alltid möta de allt strängare krav som ställs på VA-miljön.

Till den del staden och kommunerna vill överföra större del av VA-sektorn till Ålands Vatten Ab bör bolaget undersöka möjligheter till detta för att hela tiden försöka nå en för konsumenten så bra lösning som möjligt, när det gäller såväl kvalitet som kostnader.

Styrelsen.